Jag minns honom så väl
där han gick över kullarna
med korpen över axeln,
smutsig, orakad, trasig.
På valdagen tog han
på sig sin slitna kostym
och gick med hustrun,
Sara Johanna, till vallokalen
för att göra sin plikt.
Vid horisonten syntes en ljusstrimma.
Jag ser honom idag där han sitter,
hopsjunken, bitter.
På valdagen tar han på sig
sin slitna kostym, uppsöker
vallokalen och gör sin plikt.
Tomhänt och ensam går han
mödosamt över kullarna, blickar
bort mot horisonten och mörkret.
Korparna kraxar ihåligt och
Sara Johanna vilar i frid.
- - - - - - - - - - - - - - - - -
Ester Andersson, Visby
f. 1925, affärsbiträde
Dikten finns med i boken "Dikter från folket"
av tidningen Land.
Den här dikten tror jag är skriven om hennes far, alltså
min morfar, som jag aldrig träffat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar