Gåvan

Gåvan

De smulor som
jag ger
är som ett dammkorn blott
oändligt lätt och grått
det nästan inget väger
och kanske inget säger
men det jag ger
är allt jag äger.

Flyende år

Flyende år

Ett flyende år
en julros i vitt
finns i min tankegång
när jag sätter mig ner
i min ensamhetsvärld
för att lyssna på
helgklockans
klockrena klang
över land
över hav
under stjärnbeströdd
himmel.

Min sommaräng

Min sommaräng

Vintervita sommaräng
hur är det fatt,
är täcket tungt
är dagen natt?
Var har du gömt
din gröna skrud
jag ser blott vita fjun
som dansar om
som vårens brud
Jag vill ej trampa
på dig nu,
ditt vita täcke
döljer ju
din blomsterprakt, din
sköna matta.
Jag står här stum
kan inte riktigt fatta
att du - min sommaräng
som lyste varm som solen,
ej doftar nu som då,
ej fägras av violen.
Men snart du åter vaknar
när vår och sommarvind
dig väcker då med prasslet
från björk o ask o lind.

Du vintervita sommaräng
hur är det fatt
blir täcket tungt
blir dagen länge natt?

Just nu

Just nu

Som nobelpristagare
sitta de tysta
i väntan
flockvis, en och en
på kala grenar
i ett träd
som bar vita blommor
och doft av vår
Borta är blommorna
mognaden och frukten
bladen som gav skydd
värme och svalka
Det röda fågelbordet
dinglar i blåsten
grenarna kan inget dölja
Naturens tavla är karg
just nu
Och fåglarna väntar på mat.

Tack musikant...

Tack musikant ...

Jag ser för mitt inre
en julaftonsmorgon,
en nystärkt gardin och ett
vitskurat golv, med handvävda mattor,
lysande vackra.
Jag känner rent utav doften
från granris vid trappen och
granen med äpplen och levande ljus
Jag hör några avlägsna, flyende toner,
en julsång, o, heliga natt.
Så vaknar jag upp
och hastar till nuet,
här sitter Maria
och spelar gitarr
Och tonerna sprida
sig runt om i rummet
och till doftande gran.
Nu är det åter
jul uti stugan
en stämningsfylld jul.
Tack musikant.

Sång i november

Sång i november

Visst är November grå och kulen
men ljusglimtar finns här och var:
En blommande ros vid din trappa
ett sorglöst barn vid din hand
ger dig vad solen skänkte
en dag i ett sommarland
där allt vad du tog i värmde
och blåklockor sjöngo en sång
för dig och det lyckliga barnet
och rosen - med frostnupna blad -
som alltjämt sjunger sin visa
klockrent på blommors vis.

Säg mig

Säg mig

Ensam genom rymden
singlar det mot marken ner,
bortryckt av den vind
som ingen sett.
I tusental och åter tusental
det bildas till en matta
komponerad, hopsatt utav vem?
Säg mig, den som vet naturens
under,
säg mig, varför måste bladet
skiljas från sin gren?

Allt är stilla

Allt är stilla

Allt är stilla, tyst och fridfullt.
Alla Helgons dag
Graven smyckas, ljuset brinner
flämtande av drag
Crysantemer, astrar och en ros
täcks med gula blad.
Inom kort med snö.
Djupt inom mig
finns en fråga:
Föds man endast för att dö?
Denna fråga ställer jag
Alla Helgons dag.

Dikt i Allhelgonatid

Dikt i Allhelgonatid

Bladet som faller
förlorar sitt fäste
grenen sitt blad
och trädet blir kalt.
Marktäcket rasslar i
höststormens spår
här på den ensliga
stranden
Skymningsmusiken
tankar om vår
möts vid ett hav
någonstans.

Kvardröjt sommarland

Kvardröjt sommarland

Nu doftar ingen klöverblom
ej heller kaprifol.
Vår sommaräng till vila gått
i år liksom ifjol.
Men gula trädgårdsrosen
den trotsar tid och frost
Som solen blomman lyser
fast bladen går i rost
Jag skådar från mitt fönster
ett kvardröjt sommarland
Ett vackert rosenmönster
En mur, ett hav, en strand.

Höstdag - hör min klagan

Höstdag - hör min klagan

Höstdag - låg mig fråga
var finns vårens sol
Höstdag - ge mig åter
sommarens viol
Höstdag - hör min klagan
här i vindens hårda sus
Höstdag - låt min längtan
finna ro som böljebrus
Höstdag - kanske ändå
finns en sommargnista kvar
Höstdag - i ditt kalla
skymningsfyllda svar?

Glittrande höst

Glittrande höst

Jag går mellan vita stammar
Björkens hängen
Mitt utslagna hår
Fladdrar i den mjuka vinden
Livet leker
Tiden är vår
Under tiden
förvandlas tiden till höst
Guldet glittrar
I björkens grenar
Silvret i mitt hår.

Vårens närhet anas...

Vårens närhet anas...

Vägar bildas
mönster vävs
vinden pinar trädens kronor
Sommarens konturer
suddas ut
Höstens tavla
har fått form
och färg
penseldragen jagat fram
och täckt
den milda sommarytan
Men det viktigast av allt
- himlen
tronar blå och guldbeströdd
Vägar bildas
mönster vävs
Vårens närhet anas.

Höst

Höst

Höst, du är mognad och färg,
ej vemodsfyllda dagar
utan fortsättning.
Du låter mig se
utan att bländas
och låter mig förstå
att vila är nödvändigt
för allt
som ska förnyas.

Sommarkväll

Sommarkväll

Tassande steg i sanden
glittrande böljors lek
från horisont till strand
Trädet - den bugande tallen -
talar ett eget språk
ljudlöst, otroligt ärligt
böjd av osynlig vind
Blåelden - blomman på heden
bildar en barriär
mellan det kala karga
och livet såsom det är
Vad kan det finnas bortom?
Får mina frågor ett svar?
Endast att natt skall komma
och solgatan tona ut?

Stranden, havet och solen
Gud vilket sommarkväll!

Sommarregn

Sommarregn

Sommarregn, min tåreflod,
svämma över
lyckliggör!
Låt mig åter skratta,
le, dansa ibland rosor.
Sommarregn, öppna
himmelsporten,
svämma över,
lyckliggör!

Midsommarnatt

Midsommarnatt

Mjukt breder drömmolnet ut sig
In under blommor och blad
Dörrlösa slott utan väggar
Skymmer ej by eller stad
Oskarpa vyer blir klara
Mognar och ger dig svar
Mötet - det otänkbara
Arrangeras under ditt var
Roshöljda drömmar finner
Nya vägar och mål
Allt medan natten svinner
Tyst som en fallande nål
Tänk, vilken underbar NATT

Poesi i Midsommartid

Poesi i Midsommartid

Doften är mild
Vind bär den fram
till alla i midsommarnatten
till öbon
på klippan
till gästen
vid stranden
och Östersjöns
rofyllda vatten
Till skalden
som sitter
och målar med ord
en tavla med stämning och frid
I rosornas stad
i midsommartid
blommar den vackraste blomman.

Midsommartoner

Midsommartoner

Långkjolsklädd under eken
eller en leende lind
hör jag spelmansmusiken
blandad med sommarens vind
Toner som kan berätta
under stråkdragens gång
om jordnära ting och mödor
om blommor och fågelsång
Om årstiden svindlande nära
och träsket i blåaste blått
nu under midsommarhelgen
här invid Lojsta slott.

Sommarparadis

Sommarparadis

Här vandrar jag i sommargräset
helt oförberedd
att hålla tal
Men en blomma viskar
oförtrutet
och vinden manar på
från alla håll
och min högsta önskan är
att bli tolk
för blommorna och vinden
och för solen
Nu ser jag allt det vackra
här i änget
ser hur eken brinner utav sol
ser hur många vackra blommor
samsas
allt från Adam med sin Eva
och en doftrik nattviol

Här finns ting från forna tider
minnesstenar, anor och kultur
Här finns frågorna
och här finns svaren
i ett Gotländskt änge
ett sommarparadis.

Vårar

Vårar

Våren, lika ung
som mina tankar,
talar sitt tydliga språk.
När jag var liten
- storlek 29 i skor -
var våren mest för mig
ett par nya tygskor
som jag tittat länge på
i vår och sommarpriskuranten.

Tonårsvåren,
den svärmande,
gick i valstakt
försvann kvickt
och är ouppnåelig.

Våren idag
är full av livsglädje
en leende solgata
och mina tankar
som aldrig åldras.

Vår

Vår

Jag har något vackert att fira
något smekande mjukt mot min kind.

Några grässtrån så gröna och skira
som bugar i morgonens vind.

En krokus, ej en utan många
förkunnar att nu är det vår.

En blomma mitt hjärta kan fånga
medan vårvinden fångar mitt hår.

O, härliga tid som nu följer
bör räcka som firarobjekt
och skaparens hand som sig döljer
över jord som nyss blivit väckt.

Möte med hembygden

Möte med hembygden

Vårlandskap, vårförälskelse.
Allt finns nu som då.
Min ungdoms hembygd är sig lik
berget skiftar i solgatan,
sjön glittrar.
Skogens melodi går i dur
Själv går jag i tankar.
Var min barndoms stuga så liten och grå?
Var finns mina vänner svalorna
som bodde under ladugårdstaket?

Jag sätter mig på den stora stenen
Borta vid diket dansar tussilagon långdans
medan kvällens första mygga håller serenad

Varför sitter jag här?
Varför har jag sökt upp
den bygd jag en gång övergav?

Kanske för att känna ungdomsårens närhet
Kanske för att förvissa mig om naturens skönhet

Solen smyger sig ner bakom berget.
Jag vandrar sakta, sakta,
närmar mig Käringbäcksmyren,
vågar mig inte ut på de rullande tuvorna
går istället ner åt bäcken
ser de sista solstrålarna
försvinna bakom berget,
och undrar som i barndomsåren:
Vad finns bortom berget mer än solen?

Valborg

Valborg

Brasan brinner, röken doftar
våren finns
och allt är gott.
Sången ljuder uti kvällen
över heden
ut till havs.
Vintern är ett minne blott.

April

April

Nu trippar staren
på trädgårdsgången
och gläder oss
med den ljuva sången
en vårlig drill
i april
April, april.

Vårfanfar

Vårfanfar

Du dansar fram så lätt
Som älvan uppå ängen
En yster dans
Till välbekant musik
Ditt budskap bära
Från gren till gren
Av resenärer ifrån södern
Som söka upp sin barndomsbygd
Och minnas
Liksom vi
När markens dofter
Oss berusar
Och vinden spelar upp
Sin vårfanfar.

Nu sjunger trasten

Nu sjunger trasten

Vintergäck vid söderväggen nu beskriver
hur våren nalkas steg för steg
och solens värme snabbt fördriver
det vintervita över mark och åkerteg
Nu sjunger trasten vårens egen visa
och även jag vill våren öppet prisa
med några egna valda varma ord
som dem om sipporna och hästhovsblänket
i dikeskanten eller silverstänket
från björkars stammar över solsmekt jord

Släpp skalderna loss

Släpp skalderna loss

Släpp skalderna loss, det är vår!
Låt dem i ord få blomma
över hela vår jord
i knippen från yttersta grenen
och även från marknivån
Och såsom blommor bevisa
att våren finns överallt:
I träsklandets risiga virrvarr
och fårade anletsdrag
I markrosens solgula blomma
och regndroppen frusen till is
Låt skalden beskriva en vårdag
och dagen blir helg och fest
för mig och många andra
som ännu ej våren mött.

Vårmorgon

Vårmorgon

Du vårmorgon
som väcker mig
Du min rosiga baby
Din röst är ljuv
Din kind är len
väck mig alltid
Vårmorgon

Vårhymn

Vårhymn

Dimman har gett vika
för den klara morgonen

Solen lyser mot muren
som genom solreflexerna
glänser som en välnärd
stare

Fågelkvittret - det enorma
går ut över gravarna ut
mot havet som möter
en vårblå himmel
vars fader är vår.

Snödroppsbarn

Snödroppsbarn

Den andre januari
såg jag vårens första blomma:
Det lilla späda fromma
snödroppsbarnet
i sin vita hätta
ensam - majestätiskt
starkt berätta
om sin resa genom mörkret
upp mot ljuset
kylan
aftonbruset
SNÖDROPPSBARN
du gör mig varm
Låt mig sova
på din arm
medan vinterdagen
smälter ur mitt hår
och det blir allmän vår.

18 maj

18 maj

Jag ville ge dig något
men här fanns bara kalla, hårda
föremål.
Ledsen fortsatte jag mitt
sökande.
Tog en promenad.
Genom solglittret.
Och då, då blev jag
åter glad.
I kväll
tänkte jag
skall du och jag
- bara du och jag -
vandra längs dikesrenen
och lyssna
till det sjungande rågfältet
som just gått i ax.

Chrysanthemum max nanum

Chrysanthemum max nanum

På bordet ligger en ilsket
grön gurka

några tidningar

och en postanvisning

slarvigt slängda
tillsammans med brevet
från försäkringskassan

vattenkranen droppar taktfast
dripp dropp dropp

och kaffekannan
passar på att koka över

medan jag varligt
planterar dvärgprästkragen
- chrysanthemum max nanum -
i en stor urna på fot
att sätta ut i trädgården

- på grusgången -
och mjuka upp infarten
till vardagen och
verkligheten.

Den gamle

Den gamle

Jag minns honom så väl
där han gick över kullarna
med korpen över axeln,
smutsig, orakad, trasig.

På valdagen tog han
på sig sin slitna kostym
och gick med hustrun,
Sara Johanna, till vallokalen
för att göra sin plikt.

Vid horisonten syntes en ljusstrimma.

Jag ser honom idag där han sitter,
hopsjunken, bitter.

På valdagen tar han på sig
sin slitna kostym, uppsöker
vallokalen och gör sin plikt.

Tomhänt och ensam går han
mödosamt över kullarna, blickar
bort mot horisonten och mörkret.
Korparna kraxar ihåligt och
Sara Johanna vilar i frid.


- - - - - - - - - - - - - - - - -
Ester Andersson, Visby
f. 1925, affärsbiträde

 

 

Dikten finns med i boken "Dikter från folket"

av tidningen Land.

 

Den här dikten tror jag är skriven om hennes far, alltså

min morfar, som jag aldrig träffat.

Sommarverandan

Sommarverandan

Här på sommarverandan
finns allt jag begär.
Här finns blommor
och fågelsång
Här finns sommar
och sol
Här finns Maria
mitt barn.

Rosor till rosornas stad

Rosor till rosornas stad

Den första gång jag såg dig
det var från sjön
i gryningen
Det var sommar, det var skönt
och jag blev helt betagen
något skönare jag aldrig sett
Hos dig finns rosor i november
anor ifrån forna dar
mjuka linjer till ruiners branter
och en sång så underbar
Du får besök
från världens alla länder
blir betittad och beskådad
älskad, saknad
som en nära vän när båten glider bort
och du blir kvar
där någonstans
bortom dis i sol
Hos mig.

I begrundan

De står i begrundan
inför rävsvansarnas
präktiga plymer
inför sommarens
gåtfulla ansikte
Tidigare
några små fröer
nu höfthöga
plantor
i jord
ur jord
till glädje
för dem.

Sommaren -75

Vägen mellan vår och sommar var ovanligt
kort i år.
Knappt hann den solgula krokusen
och den blå hyacinten
förmedla dom svenska färgerna
förrän sommarens pioner helt vann mitt hjärta
liksom blåelden
- den aldrig slocknande -
och evenemanget Tiljans Talanger
eller Tiljans talonger
som Sigge Fürst så fürstligt sa
den kvällen då allt värmde:
Den nedgående solen, skymningen,
stämningen, suset från havet
rofyllt ekande mot stranden
och den korta nattens tystnad
mot ny dag
då hela Gotland blomstrade:
Turisterna, flygstrejken,
doften från slakteriet...
Oh, dessa minnen!
Köer av bilar,
bilar med dekaler:
"Håll Gotland rent"
"Kör mjukt"
"Sommarfynd på Tempo"
Tre meningar med mening i
Ja, vad vore Gotland utan sommarn
och sommarn utan Gotland?
Platt intet - en tonlös skiva.

Ack om jag ägde

Ack om jag ägde
Rosens godhet
Violens blyghet
Persikans mjukhet
Den klar källans renhet.

Det var innan...

Det var innan...

Ekan i vassen
årplask
soluppgång runt näset
träd
silverglänsande stammar
om vartannat
och fåglarnas sång
inifrån

sångerna utan ord
som fördes vidare
togs emot
och översattes
överlevde
bevarades i generationer

det var innan
tryck på knappsystemet

Till dej

Till dej

Du bad mig skriva några rader
en gång för längesen
Jag lovade
och stämpelklockan sa
tick - tack
Vi gick, vi skildes åt
natten kom
dagen, sommaren, hösten, vintern
Skrivmaskinen stod tyst, stum
Mina fingrar stelnade
och dammet på skrivbordet
berättade sanningsenligt
och länge
ända tills den dagen
en solstråle visade mej
vägen tillbaka
Jag återfick mitt minne
mindes din undrande blick
och ditt tonfall
som gjorde mig glad
och fick hjärtat att slå
små lustiga volter
och utan att bemöda mej
hann jag skriva
ett långt brev
till dej
innan stämpelklockan
hann säga tick - tack
Tack vare en solstråle

Som en liter hav

Som en liter hav

Havet utanför är blått
men en liter hav
är färglöst
intetsägande
Så är det även med kärlek
Äkta kärlek i mängder
gör mig färgstark
som regnbågen
men en gnutta kärlek
förmår intet
blir bara en antydan
ett försök
som en hjälplös
ensam bokstav
på ett vitt papper
Utan bokstäver
- eller med en bokstav -
vore denna dikt oskriven
och utan äkta kärlek
i mängder
vore vi människor
färglösa
som en liter hav
i sanden.