fredag 15 oktober 2010

Solens ros

Ännu - i rabatten -
lyser sammetsblomman
gul som solens ros
mot den bruna myllan
upp mot mig.

Träden - nakna utan att chockera -
för mig till november månad
liksom almanackans blad.

Vem kan trotsa höstens dimma?

Vem kan synas utan varselljus?

Vem kan få mig glad och varm
utan att förbruka energi?

Jo, den vackra
sammetsblomman
gul som solens ros.

Sommargästernas boning

Huset vi vägen
- sommargästernas boning -
står tomt.

På skrivbordet vittnar gästboken
om trivsel och värme
men också om en ovädersnatt
utan like.

Tavlan på väggen
- blåelden -
målad av Anna Linnéa
minner om midsommartid
och förväntan.

Grinden gnisslar.

Igelkotten - strax innan dvalan -
prasslar osynlig i septembergräset
i syrenbersån där inga sommargäster
finns.

På linan, där handdukar och badlakan
fladdrat för vinden, ett dussintal
klädknäppen i overksamhet.

Vägen i grusgrått, det stängda
huset har avannonserat sitt program.

Till nästkommande säsong.

Silhuett

Sommardagen nått sitt slut
och i kvällens mörka timma
samlas det som var förut
under månens strimma

Trädens grenar envist sträva
uppåt - för att kanske kräva
solen, värmen, ljuset åter

Vad vet jag - en silhuett
som chanslös överlåter
barnet inom mig som sett
stora barn som gråter.

Jag minns

Jag minns ett blåklockerike
en värmande dag
och en sång
från ekarnas susande
kronor
i änget
som nu ligger gömt
under drivor av löv
och skymning
och skuggor
från vilande träd

Jag minns
bakom stumma gardiner
under snöflingors tysta
replik

Jag minns och vill alltid minnas
ditt blommande änge
Som vår.