Oktoberdag
Oktoberdag, du vemodiga,
vem kan finna dig varm?
Nu när diset ligger som
en grå frans runt om
och träden står med
sin egen sorg och ger
dig inte ens ett Mona Lisa
leende.
Vem kan älska ditt fårade ansikte
utan att tänka på svart
mylla?
Månen?
Som inväntar din kväll?
Ja, månen, havet och stillheten
och jag
Silverstrålarna når mig redan
Jag ser dig i en helt
annan dager nu
Du glittrar ju!
Fast du övergått i natt
Allt hos dig är mjukt, varmt
Du utstrålar frihet, dubbel frihet
Du och månen
som från himlen förvandlat dig
Nu är dom sorgsna dragen borta
och barfotabarnet har hittat
sina kängor.
