lördag 15 oktober 2011

Oktoberdag

Oktoberdag

Oktoberdag, du vemodiga,

vem kan finna dig varm?

Nu när diset ligger som

en grå frans runt om

och träden står med

sin egen sorg och ger

dig inte ens ett Mona Lisa

leende.

Vem kan älska ditt fårade ansikte

utan att tänka på svart

mylla?

Månen?

Som inväntar din kväll?

Ja, månen, havet och stillheten

och jag

Silverstrålarna når mig redan

Jag ser dig i en helt

annan dager nu

Du glittrar ju!

Fast du övergått i natt

Allt hos dig är mjukt, varmt

Du utstrålar frihet, dubbel frihet

Du och månen

som från himlen förvandlat dig

Nu är dom sorgsna dragen borta

och barfotabarnet har hittat

sina kängor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar