Här vid havet

Här vid havet klingar sången
hör hur havet ger och gör
oss med sommarvågen fången
utan att vi vet varför.

Kanske är det havets gåta
vi vill fånga i den våta
vågens sommarspröda ton
och när vågen återvänder
står vi här med knäppta händer
gripna av den stilla ron.

Vinden viskar - böljebruset
återkommer gång på gång
och från träden hör vi suset
deras vackra sommarsång
till oss alla som vill höra.

Ner i havet går nu solen
och det kvällas över byn
rofylld som den blå violen
lägger nu sig skymningsskyn
som ett täcke över marken
över gränderna och parken
och den ljuva rosens knopp
bidar tåligt på sin dager
för att sedan rosenfager
väcka oss till själ och kropp.