Tick, tick, tick, tick,
detta eviga tickande och ändå
rörde visarna sig knappast
och rummet - en steril öken.
Kunde verkligen ett liv födas här?
Tänk, i morgon står det att läsa
i annonsen, så kommer blommor, vänner!
Den vita skepnaden med träröret
tassar tyst fram, lyssnar, lyssnar
igen.
Går.
Tick, tick, tick, tick
kommer, kommer ej.
En het våg sköljer över relingen,
dimman tätnar
fladdrande tankar,
skriket,
skall det komma?
En vit estalt rusar ut med ett knyte.
Tick, tick, tick, tick,
två timmars väntan.
Ångest.
Ett pokeransikte närmar sig sängen,
några deltagande ord,
en handtryckning,
sedan - ingenting.
Det stod ingen annons
i den ljusa spalten,
inga blommor på bordet,
inga vänner runt sängen.
En vecka senare
gick en darrande skugga hem
bärande tomheten
i sin famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar