Efter elva år

Tyst utan din röst
stod den i elva år.

Så plötsligt
- utan förvarning -
kom din röst
som en knippe solsken
eller violer en vårdag.

Borta var elva års tystnad,
den svarta tingesten
blev ljusare
än morgonljuset.

Luren med sin sladd
blev varm (och är ännu)
och även de outtalade orden
gick fram.

Något adjö blev aldrig sagt
men ett hej så länge

Och länge
kommer det samtalet
att värma
ALLTID.