Min sommaräng

Vintervita sommaräng
hur är det fatt,
är täcket tungt
är dagen natt?

Var har du gömt
din gröna skrud,
jag ser blott vita fjun
som dansar om
som vårens brud.

Jag vill ej trampa
på dig nu,
ditt vita täcke
döljer ju
din blomsterprakt, din
sköna matta.

Jag står här stum
kan inte riktigt fatta
att du - min sommaräng
som lyste varm som solen,
ej doftar nu som då,
ej fägras av violen.

Men snart du åter vaknar
när vår och sommarvind
dig väcker då med prasslet
från björk o ask o lind.

Du vintervita sommaräng
hur är det fatt
blir täcket tungt
blir dagen länge natt?