Sommardagen nått sitt slut
och i kvällens mörka timma
samlas det som var förut
under månens strimma
Trädens grenar envist sträva
uppåt - för att kanske kräva
solen, värmen, ljuset åter
Vad vet jag - en silhuett
som chanslös överlåter
barnet inom mig som sett
stora barn som gråter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar