Lycka är att leva

Jag ägde inga pengar och ingen
statusgrej
och lycka var att leva bland blå
förgätmigej.

Jag dansade bland blommor i gräset
över mon
och drack ur klara källan där nere
invid bron.

Var årstid var ett stycke, en akt,
ett skådespel
och allting var så verkligt, den stores
skådespel.

Jag hörde skogen sjunga naturens sång
i dur
en sällsam vacker visa i skön och
ren natur.

Nu sitter jag och skriver ner minnena
jag minns
här i den sen kvällen förnöjsam som
en prins.

Nu skriver jag och frågar om du kan
tänka dej
att lycka är att leva bland blå
förgätmigej?