Efter elva å

Efter elva år

Tyst utan din röst
stod den i elva år.
Så plötsligt
- utan förvarning -
kom din röst
som en knippe solsken
eller violer en vårdag.
Borta var elva års tystnad,
den svarta tingesten
blev ljusare
än morgonljuset.
Luren med sin sladd
blev varm
(och är ännu)
och även de outtalade orden
gick fram.
Något adjö blev aldrig sagt
men ett hej så länge
Och länge
kommer det samtalet
att värma
ALLTID

Christina o Valdemar, i S:ta Maria

Christina o Valdemar, i S:ta Maria

I rosornas stad
i S:ta Maria
förenas de två
i vårblommors tid
Bruden är ljuv
som blomman
jag räcker
och brudgummen
lycklig och stolt
med all rätt
O, kära sol
slösa med guldet
och vårvind stäm upp
en skön kärlekshymn

Hon - en vårvind

Hon - en vårvind

Hon är som en vårvind
snabb, yster och lekfull
Den ena stunden
bär hon kort, minijumper
och utslaget hår
och innan jag hinner
vända mig om
kommer hon mig till mötes i
midilång 30-tals klänning
uppsatt hår
och ljuv som en
soluppgång
Vad kan man mera önska?
Ingenting

Under tiden

Under tiden

Hennes egendom
är tre koppar med fat
och en grönrandig duk
Mina ögon fylls med tårar
Är detta allt hon äger?
Frågorna haglar som byregn (bly ?)
Varför kan jag inte hjälpa
när jag så innerligt vill?
Varför släpper aldrig förlamningen?
Varför står jag här overksam?
Är hon kanhända lyckligare än jag?
Vill hon ha hjälp?
Gud, låg mig få perspektiv!
Låt mig under tiden
glädjas åt sommaren
Den har vi gemensamt

Adventsstjärnor

Adventsstjärnor

Såsom adventsstjärnor
lyste hennes ögon
när hon anförtrodde mig
att de små leksaksbilarna
skulle bli till julklappar
åt hennes barnbarnsbarn
Må dessa stjärnor
aldrig slockna

Låt mig leva

Låt mig leva

Blåeld, vackra blomma
låna mig din färg,
låna mig din styrka
och din stora motståndskraft.
Ta mig med i sommardansen
över solvarm sommarhäll.
Låt mig lev som en blomma
om så blott en enda natt.

Vid ödekyrkan

Vid ödekyrkan

Blåklockorna ringde in
den nya dagen
varefter prästkragarna
höll en stilla andakt
vid ödekyrkan
Det minde om en gång
för länge sen.

Ett hav av rosor

Ett hav av rosor

Rosor i buketter
Rosor en och en
Ett hav av rosor
över landet
har kommit
Äntligen
I dessa vackra
rosor
en bild av dig
jag ser
och doften ljuvt berusande
din goda tanke
återger.

Gryningsljus

Gryningsljus

Som en låga
röd som aftonsolen
lyser blomman
på mitt bord
Amaryllis - älsklingsblomma
Gryningsljus
med andra ord

Stäpplilja

Stäpplilja

Eremurus - stäppens lilja
vandringsmannen dig beskådar
stannar upp och ser
ett konstverk
ett naturens under
över blå violer
i ett sommarland
där glädje ryms.

Blommande hed

Blommande hed

Har du sett en blommande hed
då har du sett något av det vackraste
ett öga kan se
Ett stycke inramad natur
en komposition
där varje blomma
är ett levande bevis
Där du och jag
känner oss hemma
Där stillhetens ro
inte oroar oss
utan för oss närmare varandra
Där himmel och hav möts
och svaret på frågan
kommer direkt från
hjärtat.

Sommar

Sommar

Här ibland blommande
röda pioner

finner jag sommarens
svärmande liv

Här i den nygamla trädgårdens
vinklar

föds allting smärtfritt
som morgonens ljus

Här vill jag vandra
ljudlöst som skuggan
in mellan blommande
fruktträd
med dig.

I glädje

I glädje

Fruktträden blommar
och sommarn är här
återigen som i fjol
Allt är föryngrat
daggfriskt och grönt
här under himlens kupol
Utan att människan
rört därvid
framförs en blomsterprakt
mäktig och stark
doftrik och ren
i glädje - i stilla frid

Tidig vår

Tidig vår

De går genom parken
i tidig vår
bland snödroppar och krokus
bland vintergäck och fågelsång
Våren är deras
åren
lyckan och
glädjen
att nå den
tätt tillsammans

Visa mig vägen

Visa mig vägen

Visa mig vägen till våren
visa mig var den går!

Där, om du går genom snåren,
där bortom vintern finns vår.
Och genast jag tog mig i kragen
och följde min innersta röst,
gick genom natten
och dagen
förlöste en vår i mitt bröst.

Jag vill sjunga en sång

Jag vill sjunga en sång

Jag vill sjunga en sång
till din ära
i vårens och gryningens tid
när allt är vackert och nära
och jorden kan andas frid
som blomman vars färger
mig fägrar
och minner om kärleksord
Som löftet som härligt belägrar
en djupfrusen vaknande jord.

Jag vill sjunga en sång
till din ära
en sång och en melodi
där klockrena toner bära
tacket med glädje i
Och allt detta kan jag göra
tack var dig idag
och blomman vars röst
jag kan höra
Blomman med himmelska drag

Dikt i Allhelgonatid

Dikt i Allhelgonatid

Bladet som faller
förlorar sitt fäste
grenen sitt blad
och trädet blir kalt

Marktäcket rasslar i
höststormens spår
här på den ensliga
stranden

Skymningsmusiken
tankar om vår
möts vid ett hav
någonstans.

Återbäring

Återbäring...

Visst var det en vacker dag
sol och sommar, doftande hägg,
flaggan i topp, men - jag önskar
den inte tillbaka
Med avgångsbetyget i handen
och stora salta tåar
droppande nerför kinderna
rusade jag vägen fram
Det fanns ingen återvändo
Skoltiden var definitivt slut
för min del. Det fanns inga
pengar för fortsatta studier
Den fattiga torparflickans vardag
var ett faktum
Nu fär du ut och tjäna, hette det
Nu får du bidrag från AMS
- heter det nu för tiden -
Så du kan studera vidare
Du som är ung

Inte ens barnet

Inte ens barnet

Barnet växer
tiden står inte stilla
Barnet med flätorna
finns inte längre
Inte ens barnet
Modern står där
omtumlad
sörjer flätorna
begriper ingenting
stirrar storögt
då den unga damen
knixar kortklippt
ut  det flödande
solljuset.

Mot ny dag

Mot ny dag

Den gula vagnen
guppar lätt
Barnet sparkar

Solen står horisontlågt
rosaskimrande

en gul vagn
ett barn

ett sovande barn
utanför modern

ett nytt liv
mot ny dag

Tack musikant

Tack musikant...

Jag ser för mitt inre
en julaftonsmorgon,
en nystärkt gardin och ett
vitskurat golv, med handvävda mattor, lysande
vackra.

Jag känner rent utav doften
från granris vid trappan och
granen med äpplen och levande ljus

Jag hör några avlägsna, flyende
toner, en julsång, o heliga natt

Så vaknar jag upp
och hastar till nuet,
här sitter Maria
och spelar gitarr.

Och tonerna sprida
sig runt om i rummet
till nystärkt gardin
och till doftande gran.

Nu är det åter
jul uti stugan,
en stämningsfylld jul.

Tack musikant.

Blommor (och bin)

Blommor (och bin)

Sommardagen var ljuvlig
hallonen lyste röda, fullmogna

Flickan plockade dem varsamt
staplade dem försiktigt medsols
i sin korg

Fåglarna kvittrade

Ett stilla lugn rådde

Biet anlände

Stjärnorna glimmade
hallonen flög ut i rymden

Solen brände
bisticket brände

Men flickan hyste ändå
inget agg till det lilla biet
ty hon visste
att det blott sökt
en blomma

Som en dröm

Som en dröm

I skymningen
sensommaren till vila gått
Jag tog en promenad i parken
mellan trädens kala silhuetter
Mjuk var marken utav löv
minnet utav värme
genomströmmade mina fötter
där jag vemodigt gick
Att trampa på något mjukt
i skymning
är som en dröm om kärlek
mellan två lakan

Norrlandsminnen

Norrlandsminnen

Det var krig i våra grannländer, ja i hela världen.

Jag var rädd, ohyggligt rädd. Jag bad varje kväll om fred på jorden. Min högsta önskan var fred. Att alla gevär och bombplan skulle förstöras.

Jag minns hur rädd jag var den gången när jag hämtat tunnbröd hos grannen som bodde en kilometer från mitt hem. När jag gick på vägen fick jag höra flygplansbuller, bombplan, var min enda tanke. Jag satte ner den vita säcken med brödet i och tänkte rusa in i skogen. Men brödet behövde vi för att kunna leva så jag måste rädda även det. Jag släpade säcken in under en stor gran och där låg jag länge med hjärtat i halsgropen. Flygplansbullret försvann så småningom och på darrande ben gick jag hem.

Jag minns Anki, flyktingbarn, hennes stora bedjande ögon, hennes varma händer och spensliga kropp. Jag kommer aldrig att glömma hennes ansiktsuttryck när jag gav henne ett hårspänne som var guldfärgat som hennes hår. Vi talade olika språk men ingen har väl förstått varandra så bra som vi den gången.

Vad blev det av dig Anki, flyktingbarn?

Jag minns Gert från Norge. Han dansade som en gud, men det fanns hemlängtan i hans blick. Vad tänkte han? Ja, vad tänker ett krigsbarn?

Idag är kriget längre bort. Men det finns. Varför?

Idag är jag inte rädd för gevär eller bombplan. Ty jag vet att de är ofarliga. Idag är jag rädd för människan. Det är hon som gör vapnet farligt, siktar och trycker av.

Min högsta önskan är idag som då: Fred på jorden.

Vår

Vår

Jag har något vackert att fira
något smekande mjukt mot min kind
Några grässtrån så gröna och skira
som bugar i morgonens vind
En krokus - ej en utan många
förkunnar att nu är det vår
En blomma mitt hjärta kan fånga
medan vårvinden fångar mitt hår
O härliga tid
som nu följer
bör räcka som friarobjekt
och skaparens hand som sig döljer
över jord som nyss blivit väckt

En blomma

En blomma

En blomma
mitt barn
är något man får
och ger
till glädje och tröst
någonting oerhört viktigt
i vår konstgjorda tid
något av naturen skapat
och förberett
format
danat
i olika mönster
och färger
förlösande som gryningsljuset
värmande som solen

En blomma
mitt barn
är du

Sommarkatt

Sommarkatt

Utan att ana sitt öde
höjer han svansen mot skyn
springer på kattfot bland blommor
och barnen i sommarbyn

Utan att äga en nyckel
står han vid någons dörr
och mottas med öppna armar
som hade han varit där förr

Utan att be eller böna
får han på silverfat
ett skrovmål av kyckling
och lever i kolossalformat

Utan att rata och välja
får han ett eget namn
och en familj som gärna vill kela
och hålla honom i famn

Utan att dölja sin glädje
visar han öppet och glatt
vad ömhet och värme betyder
för en darrande rädd liten katt

Utan att fatta beslutet
föds nu en sommarkatt
hos sommarfolket på landet
som gav sina barn en skatt

Utan att se sig tillbaka
lämnar dom katten kvar
som avfall och annat bråte
och själva till staden far

Utan att skriva adressen
hoppas jag orden når
det hjärtlösa folket som lämnat
en katt som mot döden går